Tips!

ANVÄNDBARA TIPS

Det är svårt att ge specifika tips på hur man som anhörig ska bete sig i olika situationer eftersom varje situation är unik. Här har vi samlat några allmänna tips att tänka på och som förhoppningsvis kan användas som inspiration i olika lägen. Vi har här använt den gemensamma termen brukande för att täcka in drickande, droganvändande och spelande i ett och samma ord. Råden har samlats in från olika sidor på nätet, bland annat härifrån och härifrån, och granskats av experter inom anhörigområdet.

Att vara anhörig till någon som har beroendeproblem är ansträngande, ofta mer än vad man förstår när man är mitt uppe i det. Det är viktigt att du tar hand om dig själv, även om det förstås kan vara lättare sagt än gjort när man befinner sig i det kaos som brukare tenderar att skapa omkring sig. Det är viktigt att inte isolera sig och inte sluta göra sådant som man tidigare mått bra av, trots att det kan kännas som att man är skyldig att lägga all sin energi på den närstående.

Människor funderar ständigt på fördelar och nackdelar med det dom gör. I nästa tankeled kommer tankarna på förändring. Även om din närstående inte säger ett knyst till dig, har hen säkert funderat över sina brukarvanor. Troligen har hen också snuddat vid tanken på att ändra på sig. Forskningen visar att även de värsta brukarna någon gång har funderat på att skära ner. Åtminstone för att komma fram till slutsatsen: ”inte just nu”.

Som anhörig är det lätt att fastna i ett mönster av tjatande och hotande som inte leder någonstans. Hota inte med något du inte är beredd att genomföra. Varje gång du hotar om något och sedan inte genomför det lär du din omgivning att inte ta det du säger på allvar.


Du lockar fler flugor med honung än med ättika. Det är lättare att få din närstående med på noterna om du uttrycker dig positivt. Undvik i största möjliga mån att tjata och skälla. Prata om vad du tycker om hos din närstående. Berätta om vilka positiva ändringar som gör dig glad.

Uppmuntra gärna till alkohol-, drog- eller spelfria aktiviteter. Där dock inte på något sätt din skyldighet att ständigt sysselsätta personen för att hen inte ska ägna sig åt brukande. Låt inte din närstående lägga denna börda på dina axlar.

Du är inte ensam. Massor av familjer brottas med samma problem som du. Även om det inte automatiskt känns bättre för den sakens skull, kan det vara bra att veta att andra har ridit ut stormen.

Det är lätt att låta sig dras in i en normaliseringsprocess där den närståendes brukande, ljugande, smusslande etc börjar ses som en normal del av livet. Det kan till exempel bli så att man vänjer sig vid att vara den som får betala alla räkningar och blir glad om den närstående någon enstaka gång handlar mat till det gemensamma hushållet. Positionerna för vad som är rimligt flyttas ständigt vilket är viktigt att vara uppmärksam på.

När man ger kritik kan det fungera bättre om man är konkret och talar i jag-budskap istället för att ägna sig åt svepande generaliseringar och anklagelser. Exempel på svepande generalisering: “Det går aldrig att lita på dig!” Exempel på konkret jag-budskap: “När jag skulle betala hyran igår fanns det inte några pengar kvar i vårt gemensamma konto för räkningar. Jag blev arg, ledsen och orolig. Jag vill att vi använder våra gemensamma pengar i det kontot för att betala gemensamma utgifter.”

För dagbok över vad som händer. När man befinner sig i en kaotisk situation kan minnet påverkas, och man kan också börja släta över saker eller bli osäker på vad som egentligen har skett. Stämmer det verkligen att pengarna på det gemensamma kontot var slut när hyran skulle betalas i både april, maj och juni eller har din närstående rätt när hen säger att du kommer ihåg fel och överdriver? En dagbok kan också hjälpa dig att få en slags överblick över dina egna känslor och tankar. Hur mår du i den här situationen? Är det verkligen rätt att stanna kvar i den?


Som nära anhörig är det vanligt att man blir indragen i brukarens beroendeproblematik. Det kan till exempel röra sig om att man utför uppgifter åt personen, lånar ut pengar eller täcker upp för att hjälpa den som brukar. Det är också vanligt att man hjälper sin närstående att dölja sitt problembeteende för andra och tar över det praktiska ansvaret för skyldigheter som egentligen ligger på brukaren (till exempel studier, föreningsliv, familjeåtaganden, osv).

Det är inte konstigt att det blir såhär, eftersom de flesta av oss anser att man bör hjälpa närstående som har problem och vi instinktivt försöker göra vad vi kan för att underlätta när vi märker att någon vi tycker om inte mår bra. Det kan också finnas en hög grad av skam inblandad – vi vill helt enkelt inte att andra ska få reda på hur det egentligen står till. Genom att ”hjälpa till” på detta vis gör man det dock ännu enklare för den närstående att fortsätta dricka/ta droger/spela och det är inte ovanligt att brukandet eskalerar.

Du skyddar på detta vis din närstående från att drabbas av allvarliga och påtagliga konsekvenser av problembeteendet. Det kan också bli svårare för dig att få stöd, hjälp och förståelse från dina, eller era gemensamma anhöriga. Det finns till exempel scenarier där hustrun har varit så ”duktig” på att dölja mannens fleråriga brukande att hon möts av misstro när hon slutligen berättar för de närmaste om situationen. Ingen utom hon har ju märkt att någon skulle kunna vara fel. [Bild på en person som håller ett paraply över en annan]

Sök hjälp. Var ärlig. Berätta för omgivningen vad som sker. Första steget kan vara att berätta anonymt.

Ta kontakt med andra anhöriga till beroende. Även om man rent logiskt vet vad det är som sker kan det betyda mycket känslomässigt att få träffa personer som har varit i en liknande situation och som kan bekräfta ens känslor och upplevelser. Här (länk till “Berättelser”) kan du ta del av andra anhörigas berättelser och här (länk till forumet) finns ett chatforum(?) där du kan samtala med andra anhöriga över nätet. Olika organisationer som erbjuder kontakt med anhöriga har vi listat här nedanför.